Panikångest
Den senaste tiden har jag haft en konstig känsla i kroppen, en jobbig oro som har gjort mig sömnlös och gjort mig tvungen att ta hjälp av mediciner som jag inte behövt ta på flera år. Jag har vart osäker på framtiden, vad jag vill i livet och vissa personer i min närhet har funnits där och gett mig ännu mer tankar och funderingar och i och med det även mer ångest. Just där och då visste jag inte vad ja skulle göra? Jag ville vara mig själv, glad och lycklig men istället gick jag runt med 1000 tankar i huvudet dygnet runt! Det jag trodde skulle bli räddningen för detta var resan till Cypern som jag och mamma skulle på fredagen den 21 augusti. Men även där blev det fel. Istället för att slappna av och njuta infann sig ångesten direkt när vi landat och försvann tyvärr inte förrän det att vi bokat om vårt flyg hem till natten mellan måndag/tisdag. Vår semester vecka tog alltså slut redan efter 4 dagar! Tyvärr känns detta som ett rejält bakslag, återigen finns känslan om att ångesten styr mitt liv och återigen måste jag finna styrkan och redskapen för att ta mig tillbaka till den gamla Linda, den Linda som jag vill vara.
Anledningen till att jag skriver detta här på bloggen är för att jag tidigt har insett att jag mår bättre av att dela med mig av mina tankar och skriva saker öppet för alla att läsa. Detta är mitt sätt att undvika att hålla det inom mig. Att visa andra att det är okej att falla, det är okej att må dåligt och att man inte behöver dölja något för omgivningen.